Det är inte alltid lika roligt att gå på konsert. Ganska ofta blir jag lätt uttråkad, därför att bandet låter precis om på skiva och/eller ger inte särskilt mycket av sig själva. Dessutom brukar jag uppleva en lätt obehaglig känsla av dåligt samvete över att publiken - jag och alla andra - är så oengagerade och ger så lite tillbaka, vilket möjligen är en annan sida av samma sak.
Men igår var det inte så. Eagels of Death Metal kom in på den ganska lilla scenen på Debaser Medis med ett stort leende på läpparna. Jesse Hughes tittade ut över publiken, gick runt på scenen några varv och hälsade på folk längst fram och gjorde en snygg konstpaus innan han drog ned pilotbrillorna och drog igång. Sen var det ett jäkla drag från början till slut.
Nu råkar den här mannen vara en person som bjuder ovanligt mycket på sig själv, men det kändes verkligen som det var äkta kärlek från båda håll. I ett av många mellansnack sa han till exempel: "All these smiles on your healthy cheeks are the most beautiful thing I've ever seen" - inte ironiskt utan från hjärtat. De hade riktigt roligt och vi också.
Jag har blivit duktig på att gå på spelningar. Det blev säkert 6-7 konserter förra året, och då gick jag ändå bara på sådant jag verkligen ville se. Det är sämre ställt med alla utställningar, teaterpjäser och sånt jag alltid tänker mig, men det kanske kan bli ändring på det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar