Hemma, tyvärr

Jag är hemma igen. Hemma med trafikbrus, femte våningen, trasig portkod. Hem till tunnelbana, handla i Solna centrum, träffa grannar i trappan; småprata om hur semestern varit. Storstadsljud, storstadslukter. En massa människor. Jag är inte övertygad!

Kontrasten är total till vår sista dag på Gotland, igår. Det var mulet hela dagen, men ljuvligt varmt, 23-24 grader. Dagens projekt var att cykla till Ireviken, ett av mina favoritställen. Peter i bara badbyxor på en gammal oväxlad gubbcykel, jag på Daicys femväxlade med cykelkorg; genom åkerlandskapet, förbi hästhagar och lammhägn, via Hangvar till den vackra sandstranden, inramad av klintkust.

Vägrenarna blommar ännu, av tistlar, cikoria och vallmo. Syrsorna knirkar, fjärilar fladdrar outtröttligt omkring. Knappt två mil enkel väg, genom platt landskap i sakta mak. det var underbart.

Stranden var folktom och det låg dimma över havet. Det såg höstlikt ut, med de tunga molnen över land, så det kändes nästan overkligt att det var så varmt. Kontrastrikt. Vi nakenbadade och trampade sen upp till charmiga Ihre gård och fikade innan hemfärd.
Det var annat än ledbussarna på Råsundavägen, det.