Slapparliv

Många ställen, stränder, djurspaningar och andra sköna naturupplevelser har passerat sen sist. Och en bruten triathlon-tävling. Peter fick gissningsvis en muskelbristning i vaden och kunde inte fortsätta efter cyklingen. Snopet och olyckligt efter all denna träning, men det är väl sånt som händer. Hejarklacken drabbades av sorg, men det gick snabbt över, för i gengäld fick vi umgås med en relativt fräsch Peter efter tävlingen (och inte en staplande halvdöd).

Vi hade några sköna dagar på Österlen efter Kalmar, och jag fick äntligen bo-på-lantgård som jag har tänkt så länge. Jag letade upp ett ställe nära Vik, och vi bodde inkvarterade två nätter hos en snacksalig tant och tyst gubbe med en massa höns, två skygga katter, en lurvig hund, och omgivande hästar och kor. Vi promenerade på landet, joggade i en fantastisk bokskog, åkte runt på lite sightseeing, badade i det iskalla havet och hade det allmänt avslappnat och skönt.

Sedan i tisdags är vi nu på Gotland. Det är lika magiskt som alltid att vara här. Jag blir faktiskt salig av den här nordliga delen där vi håller till. Hällmarkerna, hagarna, de fina gårdarna, stenstränderna, havet - det är så vackert! Och det är någon speciell känsla som fyller mig när jag är här, jag kan inte beskriva.

Det känns också härligt att vara här så att säga på obestämd tid. Vi har inte bokat någon hemresa ännu, det får bli totalt improviserat. Tiden får flyta på, dagarna utvecklas lite som de vill.

Vi har haft två fantastiskt fina dagar på stranden. Jag har fått fylla på mitt sola-och-bada-konto, så nu gör det inte så mycket att regnar. Vi kanske åker in till Visby idag. Eller kanske inte.