först så går det ner, sen går det upp

Det är 10 minus och jag har sett anmärkningsvärt många på stan idag som inte har vantar. Hur är det möjligt? Ingen mössa kan jag förstå, även om jag tycker det är idiotiskt. Det kan påverka frisyren och/eller imagen. Men vem vill frysa? Själv blir jag förvisso på orimligt dåligt humör när jag fryser, men vem som helst måste väl tycka att det är obehagligt?

Nåja, det är inte mitt problem. Just nu tycker jag inte att jag har så många problem över huvud taget faktiskt. Jag dricker saffransglögg och ser på Top Model, bara en sådan sak. Möjligen skulle jag kunna tycka att jag är lite bekymrad över julen och alla julklappar som ska köpas till höger och vänster, men å andra sidan känner jag inte den där överväldigande julångesten, inte än i alla fall. I går var det första advent och vi satte upp fina stjärnan och fula med nästan obligatoriska elljusstaken (sen var den julpyntningen avklarad). Men jag börjar nästan umgås med tanken på en gran. En liten en, med silverkulorna, som bara är använda en gång, när samma tanke dök upp senast för fem år sen eller så.

Jag ska nog överleva den här julen också.

Jag kan förstå att mina eventuella bloggläsare tycker att jag är helt schizofren. En dagen antyder jag att min relation är på väg att köra i diket, andra dagen ser jag inga problem någonstans. Men så är det väl med livet. Det är också så att jag inte pallar att vara låg speciellt länge i taget. Förr eller senare tar jag tag i läget, inser det självklara att jag faktiskt kan påverka min egen situation och till och med är förpliktigad att göra det.

Dessutom var det rolig, rolig fest i fredags, det väntas rolig, rolig fest kommande lördag. Kroppen känns stark och bra, konsert på fredag (MGMT), roligt på jobbet och äntligen några framgångar i mina projekt. Jag ska banne mig inte klaga.