Det var ett väldigt snack om Båtarna idag på kontoret. "När kommer Båtarna?" Håkan hade koll på nån sajt med realtidsinformation om exakt position. "Håkan, var är de nu?""De har passerat Tynningö, snart här."Från ettiden och framåt tömdes stället och hela företaget stod uppe på våra takterrasser eller nere på piren och betraktade spektaklet, men det var ett spektakel i positiv mening. Hela fjärden skummade av båtar som följde Volvo Ocean Race-seglarna in mot stan. Småbåtar, segelbåtar, militär-, RIB- och polisbåtar. Det var riktigt mäktigt faktist. Dramatiskt.
Jag hade god lust att ta en bild på klungorna och konsulter som stod och tittade i solen, och skicka den till min stressade kund. "Se hur vi tillbringar våra dagar på kontoret." Men jag är inte säker på att de hade uppskattat skämtet.
Det är faktiskt på håret att jag är stressad också. Jag har inte varit så närvarande här på bloggen, och det beror på att det mesta av min kraft har gått åt projektet jag jobbar med (i kombination med att jag jobbar med andra saker samtidigt som ska balanseras in). Det har varit pressat läge, minst sagt, de senaste veckorna. Men jag tycker att det är njutbart. Jag har kanske något masochistiskt drag, men jag blir triggad av de här svåra lägena. Jag har många goda projektledaregenskaper, men min diplomatiska och lite försiktiga sida är inte ena av dem. Den måste jag utmana och motarbeta, och det är utvecklande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar