Nackdelen med att åka själv ut i skärgården är att man inte kan smörja in sig på ryggen. Då kan det hända att man bränner sig där. Det kan också hända att man glömmer att smörja in t ex baksidan av armarna, så att även de antar en lätt rosa nyans. Men det kan det vara värt. Nu har jag äntligen fått BADA - friskt men inte svinkallt - och ligga på en klippa och kika på båtar och måsar, och livet känns så mycket bättre med en gång.
Tyvärr hade den annars så trevliga Framfickan på Grinda förvandlats till Stureplan just idag. Det var proppfullt av folk som anlänt via stora, stora båtar och personalen kändes inte så där skärgårdstrevlig som jag minns den utan som ett gäng överdrivet självmedvetna säsongare från Åre eller nåt, vilket kanske är precis vad det är.
Dessutom spelade de helt vidrig musik i "baren". Covers av uttjatade sommarhits i någon sorts vämjelig, smetig version, framförda av tjej med bebisröst. Det var faktiskt en plåga att sitta där. Inte min grej, eller vad man brukar säga.
----
Röstläget: fortfarande mycket hes. Det här är helt bisarrt. Jag har inte kunnat prata ordentligt, eller inte alls, på en vecka. Men nu ska jag sluta tjata om det. Det är på bättringsvägen i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar