Glad cyklist

Jag är tillbaka på jobbet efter 1½ veckas semester, och jag tar det oerhört lugnt och njuter av det. Jag skyndar mig inte hit, jobbar absolut inte över, unnar mig att socialprata med kollegor och går omkring i sandaler. Det finns saker att göra, men jag kommer utan problem att hinna med dem under de veckor jag nu ska jobba, även om jag tar en hel timmes lunch och går tidigt. Det är underbart.

Det var också - för första gången - underbart att cykla hit i morse. Jag brukar nästan bäva för vägen hit, eftersom den är så jobbig, men idag var den inte jobbig alls. Det kan bero på att det var medvind eller ingen vind alls, men framför allt - tror jag - på att jag tog det ganska lugnt. Och detta var, i sin tur, enkelt eftersom det var så glest på cykelbanorna. Det är semestertider och antalet cykelpendlare har decimerats radikalt. Därmed också den mycket obehagliga hetsen som brukar råda på vägen hit. Den smittar uppenbarligen av sig på mig utan att jag har märkt det. Folk rejsar, cyklar om, hukar över styret och beter sig som rovdjur på de ganska smala cykelbanorna. Som bilister i rusningstrafik, men på två hjul.

Jag fick också en bra skjuss uppför den jobbigaste backen av att jag precis cyklade förbi en gräsplätt med 4-5 kvittrande och oroligt snygga steglitsar. Det är kanske inte normalt att bli lycklig av fåglar, men det händer mig rätt så ofta faktiskt.