Nu sitter jag i den ljumma vinden på balkongen (söderläge; skugga så här dags) med ett glas vitt vin och låtsas att jag har semester. Det är bara vanlig helg, och i morgon ska jag till jobbet igen, men att jobba i juli är nästan som semester. Från och med nästa vecka kommer det dessutom vara heltomt i stället för halvtomt. Jag tänker fortsätta med taktiken att jobba på med mina grejer men ta korta dagar när jag känner för det, och njuta av känslan att hinna rensa och få ordning på saker och ting för första gången på ett halvår eller så.
Det var lika varmt igår, och vi tog en sällsynt tur med motorcykeln. Den har stått på Gotland sedan förra sommaren. Peter har knappt kört en meter sen han hämtade hem den för några veckor sedan, men nu åkte vi ut till Björnö och badade. Det går inte att få parkeringsplats (för bil) där framåt lunchtid en högsommardag, så MC är perfekt. Dessutom är det fullständigt ljuvligt att åka när det är så här varmt, förutsatt att man fuskar och åker utan skyddskläder. Det är som att forsa fram i en varm vindtunnel. Fort går det också.
Mitt i allt det härliga kommer tanken över mig emellanåt att detta är ändligt. Jag blir beklämd när jag tänker på hur kort sommaren är. Jag minns tillbaka till januari med sina korta dagar, minus och snö. Så FÅR man inte göra, och jag kämpar emot allt jag kan, men det lyckas inte alltid. Å andra sidan njuter jag inte mindre för det. Här och nu kan ingen ta ifrån mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar