måndag 16 maj 2011

Blod mot glas

Det här med nätdejting... jag börjar redan tröttna. Den där mängden mail med förslag på profiler att kolla upp blir allt glesare, och de förslag som kommer känns allt mer långsökta. Jag klickar runt och klickar runt, men hittar väldigt få som är speciellt tilltalande.

De som är intresserade av mig är uppåt 50 eller över; gubbar.

De som jag tycker verkar intressanta tilltalas inte av mig. Jag har hittat en enda som känns mer eller mindre klockren. Honom har jag skickat ett meddelande till som han inte ens har öppnat och läst (man kan se sånt). Han har väl tittat på min profilsida och tänkt: "äsch", eller i värsta fall "usch". Han ser inte hur otroligt bra vi skulle passa ihop. Sorgligt.

Dessutom har jag redan hunnit bli dissad, av män som faktiskt kontaktat mig först, men som sen dragit öronen åt sig. Jag tror att de ångrar sig när de ser mina bilder, och jag förstår dem, för jag har tänkt samma sak om dem: "Inte min stil". Ändå blir jag en anings stött.

Men så finns det några som inte är pjåkiga alls, som jag börjat konversera lite med. Man vet aldrig vad som döljer sig bakom första, andra eller tredje intrycket, men det får väl visa sig. Jag tar det trots allt inte så allvarligt.

Det har varit en lugn, bra helg och en bra måndag. Idag fick jag en sms-uppmaning att gå och lämna blod, så jag passade på. Jag är på ett mycket irrationellt sätt lite mallig över att jag har en blodgrupp som är både ovanlig och väldigt eftertraktad. Som om det hade med mina egenskaper i övrigt att göra?! Men det är oftast ett visst besvär att tappa mig, eftersom jag har små och luriga kärl i armarna. Idag fick de testa båda armarna och trixa en hel del innan det funkade. I gengäld fick jag välja två presenter ("två stick, två presenter"), så nu har jag två nya Ittala-glas till servisen. Bara en sån sak kan man ju bli nöjd över.

Nu har jag några timmar kvalitetstid hemma för mig själv, som jag bara kan strosa omkring här hemma. Städa lite i badrummet kanske? Bläddra igenom papper och gamla tidningar innan jag slänger dem. En promenad? Jag bestämmer helt själv.


Inga kommentarer: