Såna här pupiller får man när man har varit hos ögonläkaren. Shit, vad läskigt. Inte konstigt att jag var så ljuskänslig på vägen hem, och gick med ett öga stängt och det andra som en liten springa, eftersom jag tyckte det var så soligt. Jag måste ha sett ut som en knarkare.Ögondropparna jag fick var läskiga även på andra sätt. Ett par timmar efteråt kändes ögonen liksom bedövade. En otroligt äcklig känsla. Jag kände mina ögonlock, som om de vore svullna, liksom. Dessutom såg jag suddigt, så jag kände mig nästan lite vinglig. Allt för att förstärka knarkarfeelingen.
En annan intressant grej med detta läkarbesök var att den mycket vänlige läkaren inte ville ta mig i hand när jag skulle gå. "Jag gör så här", sa han och satte ihop händerna och bugade lite. Jag har aldrig varit med om det förut, och kände mig lite tafatt och fånig. Men jag borde av nyfikenhet ha frågat varför (det kom jag dock inte på förrän efteråt). Av religiösa skäl, antar jag, men det hade varit intressant att veta.
Jag får fråga nästa gång, men det blir nog först om några år eftersom jag blev helt friskförklarad. Jag gick dit därför att min mamma haft både glaukom (starr) och förhöjt tryck i ögonen, vilket kan skada synnerven. Det är ärftliga saker, och hon har tjatat på mig att kolla upp det. Känner mig lite nöjd med att ha gjort slag i saken.
Nu har den där oskärpan äntligen släppt också, så att jag jobba igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar