Okej, min fascination för fåglar må vara en bit överdriven, men jag förstår inte hur folk som går på promenad eller springer nere vid Råstasjön kan vara helt oberörda. Nånstans har jag insett att majoriteten inte är uppmärksamma på fåglar, men jag förstår det inte. Nu är det
näktergalsbattle nere vid sjön, och det är så jävla häftigt att jag får gåshud av att gå omkring där nere. Och så rödhakarna. Jag blir tårögd. Idag var jag tvungen att avbryta min löparrunda flera gånger för att ställa mig och lyssna och spana efter dem. Just rödhaken fick jag syn på utan problem; den satt på en kal gren tre meter från stigen och sjöng av hjärtans fröjd. Hade också ett close encounter med en hackspett, som inte sjöng men var mycket vacker.
Fågelsången gör detta till min allra bästa årstid. Men snart tystar de igen. Passa på att gå ut och lyssna på naturens under.
På tal om något helt annat fick jag ett sms från Karolinska idag där de berättade att blodet jag gav för ett par veckor sedan nu har kommit till användning och hjälp någon. Det var fint, tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar