vad är det som händer?

När jag gick till tåget nu på morgonen hände något mycket obehagligt. När jag var nästan framme vid stationen insåg jag att jag inte hade något minne av att jag gått uppför backen vid bilmeken och sen upp för trappan mot hagalundskorsningen. Och då menar jag verkligen inget minne. Blankt. Helt enkelt en total minneslucka.

Det är inte så att jag är koncentrerad när jag går till tåget direkt men man går ju altid och tänker på något, reflekterar lite halvpassivt över saker man ser längst vägen, och att man kan komma ihåg det 5-10 minuter efteråt, hur banalt det än var.

Nu kunde jag, trots att jag verligen försökte, inte frammana en enda bild eller tanke jag haft. Det var som om jag inte hade gått den där sträckan alls; som om jag hade beamat mig från östervägen fram till återvinningsstationen där jag slängde metall och pappersförpackningar. Där är jag helt med igen.

Jag kan inte minnas (ha ha) att jag varit med om detta förut. Jo, det kan hända att jag är så djupt försjunken i tankar när jag står i duschen att jag inte kommer ihåg om jag har tvålat in fötterna. Men det är ändå lite annorlunda för då kommer jag i alla fall på mig själv med det och känner igen när jag börjar om med fötterna, att: "aha, det här känner jag igen".

Däremot har jag reflekterat över att jag det senaste året eller så börjat få tillfälliga känningar av afasi. Jag tappar namn på saker - filmtitlar, bandnamn och till och med personer - trots att det är sådant jag är mycket välbekant med. Jag har tänkt att det är något som kommer med åldern, men det har stört mig en del och jag har tänkt på att jag vill vara observant på utvecklingen.

Därför skriver jag också om min minneslucka. Jag tänker hel
t krasst att det här ska dokumenteras som den första gången det hände. Eller...

Jag får en mycket dålig känsla av det här.