Mina hoods

Jag trivs så otroligt bra i min förort. Till min förort räknar jag inte bara Råsunda, utan dessutom Sundbyberg. Jag tröttnar aldrig på att promenera runt i villakvarteren här. Det finns en massa bra och trevliga fik och restauranger (jämte en del mindre charmiga förstås), där det både är mindre folk och bättre priser än inne i stan. Människor som rör sig här utgör en salig blandning, men generellt är det är det väldigt vardagligt och opretentiöst. (Jag var ute på lokal i SoFo i fredags. Jag tycker tycker verkligen att det är coolt och trevligt där, men opretentiöst är inte ordet jag skulle använda.)

Man kan uträtta en massa praktiska saker i Solna centrum, spela bowling i Sundbyberg, springa i fina omgivningar, bada. Det går att hitta parkering och jag kan bo i en stor 2½:a utan att ruinera mig.

Det finns förstås en massa saker man inte kan göra också. Smalare butiker, barer och krogar finns ju inte annat än inne i stan. Om man vill ha lite puls och flärd hittar man det inte på restaurang Råshaga direkt. Men nu bor jag ju lyckligtvis 10 minuter från t-centralen, så det är lätt att åtgärda - när jag vill.

Idag har jag haft en helt obokad söndag, och tänkte - som vanligt - att jag skulle göra något skönt som att åka in till stan och gå på Moderna och ta en fika nånstans. Men det blev inte av. Jag har skrotat runt här hemmavid i stället. Kanske har jag bara blivit gammal och bekväm? Låt gå i sådana fall.

Till saken hör att jag har varit väldigt trött. Sliten och seg efter (ännu) en hård arbetsvecka krönt av två utekvällar i rad. En dag i nästan vakuum var precis vad jag behövde. Jag har nästan lite söndagsångest nu, för jag vet vad som väntar. Kl 5.30 i morgon ringer klockan och det blir hårdkörning i fem dagar till innan det är helg igen. Det vill säga som livet är mest. Det är roligt också, men jag ser väldigt mycket fram emot vår semester. Vi förbereder oss med att fixa praktiska saker som vaccinationer och sånt, och att läsa guideböcker. Man får en lite märklig bild när man försöker läsa på. Jag har lånat två böcker på biblioteket; den ena är odelat positiv och målar upp Goa som en otroligt trevlig, levande plats med vackra stränder, av den andra får man snarare intrycket att det är ganska skitigt och överbefolkat. Sanningen ligger förmodligen någonstans mitt emellan, men det ska hur som helst bli väldigt intressant. Jag förväntar mig inte något speciellt paradisiskt ställe, men jag tror att det kommer att bli fantastiskt. Inte så långt kvar nu!