Styrelsefri

En ny fas i mitt liv har börjat. Möjligen i det lilla formatet, men ändå. Jag är fri från mitt styrelseuppdrag i bostadsrättsföreningen. Jag har avgått. Inga fler tretimmarsmöten och ständiga sysslor som ska göras, i alla fall inte på den fronten. Ingen mer ångest över allt som måste åtgärdas i huset - vattenläckor på vinden, flagnande fönster, trasiga lås, porös betong på balkonger - inga fler missnöjda tanter och konflikter med lokalinnehavarna.

Det är sannolikt första gången sedan jag var 11 och satt med i elevrådsstyrelsen i Viggbyskolan som jag INTE sitter med i någon styrelse! Sedan dess har jag varit engagerad i ett antal idrottsföreningar, studentkår, kommittéer och just bostadsrättsföreningar. Jag ska nämligen alltid vara med överallt, eller har tyckt så fram till nu i alla fall. Jag har blivit äldre, klokare och bättre på att släppa taget och överlåta åt andra att vara engagerade i stället.

Jag märker det på jobbet också, att jag inte har några större problem att släppa saker. Tidigare var jag tvungen att bevaka saker, föra upp dem på listor och följa upp. Nu inser jag att sådant som inte ligger i mina händer får någon annan ta ansvar för. Faktiskt. Nu när jag precis avslutat två stora projekt som jag jobbat med har det känts befriande att slänga alla sparade mail och to do-listor - nu är det någon annan som får tänka på alla de där sakerna och se till att de blir gjorda. Livet blir enklare för mig.

På tal om jobb slog jag faktiskt på datorn nu för att jobba en stund, trots att det är en solig och varm lördagseftermiddag. Jag har ett nytt åtagande som jag har lite svårt att komma igång med. Men jag vet att när jag kommer över tröskeln kommer det att bli jätteroligt. Den - tröskeln - ska utmanas nu. Jag återkommer.