Från att ha varit väldigt låg väldigt länge känns det nu något bättre, tack vare en bra helg. Igår spontanumgicks jag med Victoria, idag med min syster. Det var härligt - både idag och igår. De råkar vara två av mina favoritpersoner, vi var utomhus i det fantastiska vädret, det var oprententiöst hängande. Bra grejer. Jag har pratat med ytterligare några viktiga personer också i telefon - otillräckligt men bättre än ingenting.
Det här gör att jag har filat ned något av det dåliga samvetet över att jag inte träffar mina vänner tillräckligt ofta, eller ens hör av mig. Det är inte ett dåligt samvete gentemot dem i första hand, utan mot mig själv. Det är ett väldigt dåligt, destruktivt beteende att inte vårda sina relationer . Jag älskar mina vänner och mina familj, och jag behöver dem; jag ska inte inbilla mig annat. Jag ska inte tro att jag kommer någon vart genom att isolera mig med mina problem och funderingar, det är så klart tvärtom. Nu har jag blivit påmind om det, tack så mycket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar