De små sakerna

Jag har upparbetat ett närmast extatiskt tillstånd, även om jag samtidigt känner mig väldigt lugn och fridfull. Med hjälp av följande ingredienser känner jag mig otroligt nöjd och behaglig till mods:

• kvällsmål bestående av halloumi, serranoskinka och annat ljuvligt
• Massive Attacks senaste platta
  
• koltrastar
• alla fönster i lägenheten och balkongdörren öppna
  
• ensam hemma en fredag kväll
• en produktiv och ganska kvalitativ jobbvecka - utan övertid - ligger bakom mig
• rödvin (behöver jag väl egentligen inte ens nämna)

Jag kände mig väldigt, väldigt glad igår också - nästan lycklig - när jag åkte hem från jobbet. Det var högsommarvärme, jag hade haft en bra dag, satt på bussen hem från Liljeholmen (där jag jobbar någon dag i veckan) och njöt av Stockholm sett från Essingeleden, och lyssnade på skitbra musik.

Det är småsaker, jag vet, men jag nämner dem för jag har haft en ganska lång period när jag känt mig ganska låg, deppig rentav. Jag befinner mig i sorg över min katt, även om det faktiskt går riktigt bra att hantera; det är mer som en epok i livet som är slut, det känns samtidigt mer och mer rätt att ha låtit honom somna in och få ett värdigt slut. Men det utlöste någonting. Jag har känt mig lätt olycklig, tyckt att livet känts fattigt och tomt på kärlek och tomt på saker att se fram emot. Jag har inte haft lust till någonting, bara känt mig slö, ful och oinspirerad.

Det är tidigt att säga om det har vänt; det kan helt enkelt vara livsglädje över den annalkande sommaren. Men det är gott nog, det är bra draghjälp.