Körigt

Det är förstås inte bra att komma hem från jobbet närmare halv nio på kvällen, men känslan är ändå på något sätt positiv. Det är skönt på ett lite sjukt sätt att sitta kvar de där sista timmarna på kontoret och få saker gjorda. Som vanligt var det jag och Mattias som satt kvar, och jag kunde åka med honom hem.

Men på det hela taget är det för mycket. Kombinationen med en extremt uppbokad fritid gör inte saken bättre. Jag har inte varit hemma, min värdefulla, tomma hemmatid. Igår när jag kom hem vid framåt 22 satte jag igång att städa. Det var kanske också lite sjukt, men samtidigt så himla skönt. Jag har inte hunnit städa och hålla ordning, vilket får mig att må direkt dåligt. Har bara skjutit upp det i väntan på någon slags andrum. Men nu när jag kom hem och insåg att jag ändå inte skulle kunna gå och lägga mig direkt körde jag ett litet race så att det blir lite finare och fräschare. Det kändes betydligt skönare att gå och lägga mig efter det, och bättre att vakna. Av ungefär samma skäl brukar jag prioritera att bädda på mornarna, trots att det nästan alltid blir lite bråttom. Det är bara för sunkigt att komma hem till en obäddad säng.

Framöver blir det lite lugnare på kvällarna och helgerna i alla fall. Det har liksom klumpat ihop sig de senaste veckorna, och har varit en hel del kul också, men jag föredrar nog lite mer luft.

Det enda jag har bokat i helgen till exempel är att träffa Kajsa och diskutera eller kanske rentav planera om vi ska åka nånstans över jul- och nyår. Hon har varit på mig om det i flera veckor, och det är onekligen en bra idé eftersom det är många lediga dagar. Jag måste bara känna och tänka efter vad jag egentligen tycker om tanken, hur mycket det kan få kosta och hur länge jag är bekväm med att vara borta. Det borde egentligen bara vara att säga: Yes, vi kör. Vet inte riktigt varför jag inte känner så. (Det har inte med Kajsa att göra, snarare nån av faktorerna tid eller pengar.) Får återkomma.