Jag hjärta volleyboll

Jag älskar verkligen min sport. Jag vet att jag har gnällt lite över föreningslivet och allt ideellt arbete, men själva sporten - den är underbar.

Som idag, matchdag. Jag förberedde mig genom att vara ute i solen på förmiddagen, tog det lugnt. Det är vissa rutiner som är viktiga. Jag måste ha nyrakade, fina ben; jag tar på mig ett speciellt halsband (ett bärnstenshjärta som jag har haft sen jag var liten); idag har jag dessutom nymålade, blå naglar. Det är viktigt att det blir rätt med sömnen och maten, så att jag känner mig fräsch och bra i kroppen när jag kommer till matchen.

Sen känslan när jag kommer till hallen. Jag vet inte hur många tusen gånger jag har varit i Forsgrenska hallen. När man kommer dit på helgerna är det speciellt. Direkt när man kommer in i byggnaden och börjar gå uppför trapporna hör man det signifikanta ljudet av volleybollmatch. Lag som tjoar över en vunnen boll, visselpiporna, bollstudsar. Jag kommer i stämning direkt.

Idag var det vårt c-lag som spelade innan. Jag kom tidigt så jag hann se en större del av matchen, och det var direkt rörande. De var så himla duktiga och kämpade och lyckades ta två set av ett bättre lag. Sen var det vår tur. Jag är i en bra period nu, det flyter. Det är en så otroligt skön känsla att jobba hårt med kroppen och få den att göra som jag vill. I min roll som spelfördelare är min uppgift att få andra att glänsa, och det är så kul när det blir så. Jag jobbar upp en servemottagning och passar till någon av hjältinnorna i laget som sätter en stenhård smash i golvet på andra sidan. Det är kraftfullt och härligt. Sen springer alla in mot mitten av plan och jublar och kör vår grej, man gör high ten lite till höger och vänster, strålar och ställer upp sig inför nästa serve; planerar vad som ska ske i nästa boll, stämmer av, peppar.

Jag känner mig som Ribéry.

(Sen råkade vi förlora matchen idag, eftersom motståndarna var ett nummer för stora för oss, men det gjorde inte så mycket. Spelar man riktigt bra och uppnår den här euforiska kämpaglöden, då gör det inte så mycket att få spö.)